torsdag 23 april 2009

Orkaaah!!

Det blir ju aldrig något!! Inte på riktigt i alla fall. Det blir bara halvfärdigt. En grym ide från början och som jag påbörjar om jag får börja med en gång, men om jag tar en paus i utförandet, tar det liksom slut där. Varför är det så svårt att genomföra saker och ting som jag tänkt mig det? Till exempel började jag storstäda i måndags. Jag var jätteduktig och dammsög varje millimeter av lägenheten, utom sovrummet eftersom tvätten tog upp så pass stor del av golvet att jag tänkte vänta med det till efter jag tvättat (jag hade tvättid lite senare).
Nu på torsdagen har jag visserligen tvättat, men inte dammsugit sovrummet och dammet lär vid det här laget ha spridit sig därifrån till resten av lägenheten så att jag måste göra om hela dammsugningen igen innan jag kan skura lägenheten som jag också hade tänkt göra och därför lämnade möblemanget i en enda röra efter mitt minutiösa arbete med dammsugaren. Nu sitter jag alltså här i soffan som står på sniskan någon meter ut från väggen och funderar på om det är värt det att skjuta tillbaka den eller om själva nu-ska-jag-verkligen-verkligen-vårstäda-magin kommer att försvinna då? Fast jag vet inte, jag kan inte riktigt komma fram till något eftersom tankearbetet är ganska ansträngande. Soffan står där den står för att jag inte orkar bestämma mig och jag sitter där jag sitter också för att jag inte orkar bestämma mig om jag är sjuk eller inte. Egentligen borde jag vara på väg till tåget nu, men jag kanske är sjuk. Nu i skrivande stund har jag kommit fram till att jag nog inte är sjuk och att jag borde ha tagit mig iväg. Det känns ju inte så bra. Nu kommer jag ha ångest över det. Kanske kan ångesten ge mig energi nog att städa? Det gör den ibland, då kan jag åtminstone reglera antalet saker jag har ångest över genom att eliminera en. Funkar så där. Bättre än inget. Definitivt bättre än att ligga kvar i den sneda soffan och glo på YouTube…

Sabina är i alla fall lycklig. Hon sover i mitt knä och tycker att matte är som allra bäst när hon gör så lite som möjligt.
Så helt meningslöst är inte horrisontalläget i soffan heller när allt kommer omkring.

1 kommentar:

elin sa...

åå, vad roligt att du skriver! :D men du, hoisontalläget är inte alls så tokigt! du gjorde ju sabina glad :D jobbet och alla andra måsten kan vänta till en annan dag. dom överlever. och om du är det minsta lilla sjuk ska du ta hand om dig, punkt slut! så nu hoppas jag att du kurerat dig i horisontalläget och tittat på massa youtube, annars jag giva dig på moppo, söto!!!!!!!