tisdag 3 mars 2009

Stolthet och fördömande

Jag har så mycket att berätta men det går inte att formulera det. Jag vill skriva om vikten av att känna sig betydelsefull för andra människor. Men det är så svårt att skriva. Det kanske är för stort...

Eller så har jag ett motstånd mot det för att jag känt mig så osynlig och intalat mig att jag inte får märkas under så lång tid. Men just därför vet jag ju hur viktigt det är, i alla fall för mig. Det bästa som finns är att göra någon annan glad. Att märka att det jag gjort har betytt något.

Jag gör avtryck i andra människors liv. Alla gör avtryck i andra människors liv, även om man inte är medveten om det. Jag tycker att folk i allmänhet borde bli bättre på att berätta för varandra vilka intryck de gör, särskilt poitiva, då. Det är så viktigt att få höra det.



Fast det är ju inte bara för andra som man ska vara betydelsefull, man ska ju vara det för sig själv också. Här om dagen när jag var ledsen var jag tvungen att inse att det inte fanns något annat att göra än acceptera känslan, hur jobbig den än var. Att stanna kvar var enda sättet att komma bort från den, faktiskt. Så jag lade mig ner och accepterade känslan fullt ut, fast det var grymt jobbigt. Efter tio minuter, en kvart, någonting var det mycket bättre och då bestämde jag mig för att göra något som jag kunde vara stolt för. Så jag tog itu med disken. Det hade räckt med det egentligen, men jag städade lite och tvättade också när jag ändå var igång. Sen kände jag mig jättenöjd.

Hushållssyslor funkar jättebra när jag behöver känna mig stolt eftersom jag tycker att det är så jobbigt och eftersom det blir ett synligt resultat efteråt. Över huvudtaget att göra sånt som man dragit på länge funkar. Om man gör det för att ha något att vara stolt över är det lättare än att försöka tvinga sig till det för att man måste.

Ibland är det i och för sig svårt att känna sig stolt över sig själv, särskilt när det gäller disk och sånt som den lilla fördömande rösten i huvudet tycker är något man ska göra utan att klaga. Men sanningen är att om DU gör något fast det är jobbigt för DIG, så kan du vara stolt. Det är i alla fall min sanning, feel free att hålla med eller säga emot.





1 kommentar:

Anonym sa...

Det är en sann sanning! man borde vara stolt över allt man gör, små och stora saker. Alla. En sak jag måste få berätta, när jag går och lägger mig så klappar jag mig själv på kinden och säger typ "det var bra" eller "det gjorde du bra". Och jag tar det till mig utan att protestera. Bra!