Arbetspsykolog my ass!

I måndags var min arbetsförmedlare och hälsade på mig på jobbet. Hon vill att jag ska gå till en arbetspsykolog och få klart för mig vad jag vill göra med mitt liv och om det är en bra tidpunkt att börja plugga när jag bestämmer att jag vill det. Ett erbjudande i all välmening, det förstår jag, men det är inget jag känner minsta behov av. Jag vet vad jag vill göra och jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta när det är en bra tidpunkt för mig att börja plugga. Mitt minne och min koncentrationsförmåga är nästan som den ska vara, men jag är inte tillräckligt stresstålig än, det vet jag, och jag vet inte det bättre för att ett psykologikt test säger det. Anledningen till att jag är arg på min arbetsförmedlare är att hon inte gav sig när jag höll fast vid att jag inte behövde en arbetspsykolog. Hon förklarade bara allt mer ingående varför det kunde vara bra, vilket blev det samma som att nervärdera mig och min självkännedom.

Det spelar ingen roll hur stora och starka vingar man har, man lär sig inte flyga om man bara blir buren hela tiden!
Om jag säger att jag kan, då kan jag! Eller så vill jag komma på själv att jag inte kan.

Jag blev sjuk på tisdagen och är sjuk idag med. Det är samma halsont och feber som innan helgen. Jag har roat mig med att läsa kemi och göra kluriga tester på internet bara för att få känna att hjärncellerna sitter som de ska.