I take no shit på jobbet

Idag jobbade jag i 3 och en halv timme (på pappret är det fyra timmar, men varför det är det kommer jag till senare). Tiden kan delas in i tre faser:

Fas 1: Jag kom till jobbet och var på gott humör. Även om det inte är värsta status att vara diskare, så är det ganska roligt, i alla fall där jag jobbar.
Det fanns inget att göra precis när kom eftersom det inte hade kommit några gäster än, så jag tog mig en kopp kaffe och softade en liten stund.
Sen kom köksdisken. Det gick bra i början, metallbläcken var lite svårdiskade, så jag fick köra dem mer än en gång. Det är så min chef har sagt att man ska göra. Det ska gå snabbt och man ska låta diskmaskinen göra jobbet, inte hålla på förhand i onödan. Det tar tid. Det ska gå snabbt.

Fas 2: Bogdan, en av kockarna kommer in och börjar plocka disk, men inte den disk som står på vagnen och är helt klar, utan den som kommer ut ur maskinen och som jag VET kanske måste diskas igen. Det gör mig stressad. När han dessutom kommer till mig med bläck efter bläck, pekar och säger "Lite till här", "Den här en gång till" osv, blir det alldeles för mycket.
Men jag går inte sönder.
När han äntligen går därifrån börjar jag handskas så hårdhänt med diskbackarna jag kan utan att det ska bli fånigt, i hopp om att jag ska få ut mina agressioner och min ångest. Men det funkar inte.
Jag bestämmer mig för att jag absolut inte vill jobba där mer och funderar över hur jag ska förklara att jag vill sluta.

Det blir lite bättre ett tag. Det funkar bra. Inga jävla bläck med fullt av fastbränt fett i kanterna. Det är typ klart.
Trodde jag.
Det är då Bogdan kommer in med en vagn full av disk. Nu är det meningen att vi ska hjälpas åt. Disken är mitt jobb, men i slutet på dagen hjälps man åt med vad det än är så man får gå någon gång. Men Bogdan hjälper inte. Bogdan försvinner spårlöst.
En kvart senare dyker han upp igen, ombytt och nyduschad och frågar om jag har mycket kvar. Jag säger att det inte är så mycket. Jag blir skitstressad igen, men jag pratar lugnande med mig själv och säger att jag fortfarande gör mitt bästa och att han får skylla sig själv om han blir sen eftersom han inte hjälper till.
Han försvinner igen och jag är nästan klar när han kommer tillbaka ytterligare en kvart senare. Han säger något om att jag måste skynda mig för han ska med bussen. Om han inte hinner med nästa får han vänta en halvtimme.

Fas 3: Jag svarar irriterat att om han hade hjälpt mig att bära den rena disken hade det gått snabbare och jag gör mitt bästa.

Jag är alltså ascool!

Han hade nog inte förväntat sig att jag skulle säga emot. Han sa att han haft annat att göra. Antagligen hade han suttit och rökt och pratat i mobil på lastkajen.

När jag skulle fylla i hur länge jag hade jobbat sa han att jag skulle skriva att jag jobbat till 18 fast klockan bara var 17.30. "Du får en extra halvtimme. Du har jobbat bra!"
När jag skulle ta påsen med min matlåda prakade han på mig en massa frukt också. "Vill du ha frukt? Du behöver frukt!" Och dessutom en baguette.

Respekt. Yes.